foraldrarlivet

Idag har lillen varit i full action i magen, rört sig, sparkat och varit igång i stort sett HELA DAGEN. Det är verkligen jätte mysigt men samtidigt väldigt jobbigt eftersom det gör ont i mina revben och jag har svårt för att andas. Fick iallafall en liten film snutt på det, gick lixom inte att missa hela magen var i full gång, hade väl disco eller moblerade om eller något.

Dena natten var i princip samma som förra natten, var uppe 100 gånger kändes det som för att kissa och då började tankarna jag orkar inte mer kom ut nu. Även om jag vill att lillen kommer ut så vill jag samtidigt att han/hon stannar kvar där inne. Där vet jag var jag har henne/honom. När det väl är dax att komma ut då blir allt verkligt, han/hon växer upp.. Kan fortfarande inte riktigt förstå ändå att jag har en liten bebis i magen, en levande liten människa som bara längtar efter att komma ut till mamma och pappa. Kommer nog inte förstå det heller förrän det väl är dax och jag har fått upp honom eller henne på magen.

Då kommer det slå mig, jag är mamma och detta är MIN lilla bebis, min lilla ängel som legat i MIN mage i 9månader och som jag känt sparka...